DollyDean

Just nu är jag fruktansvärt förbannad på mig själv. Som jag berättat innan så har jag spenderat ett år på Malmö Tillskärarakademi. Lämnade livet i Kalmar och flyttade till Malmö och bosatte mig i Limhamn. Jag kände inte en käft och när Ellen och pappa lämnade mig kändes det sjukt ensamt men ändå med en spänning i kroppen. Jag började skolan och min första tanke var shiit vad gör jag här, alla som gick i min klass hade antingen jobbat med sömnad eller pluggat andra skolor med sömnad och mönsterkonstruktion. Och där satt jag som bara har suttit hemma och sytt hela livet utan instruktioner eller mönster. Vår första uppgift var att göra en grundform och jag satt som ett frågetecken?????? Sakta men säkert började jag lära mig mer och mer och till slut fattade jag hela grejen med mönsterkonstruktion. Jag har nog aldrig varit så producerande eller aktiv inom sömnad som jag var mitt år i Malmö, det är ett av mina bästa år. Jag hade en fantastisk klass och jag saknar dom sjukt mycket, jag saknar även skolan för nästan 3 år senare sitter jag nu i Kalmar och mins knappt hur jag gör ett mönster längre. Jag mätte min lilla syster häromdagen och plockade fram hennes siffror idag för att påbörja en grundform. I ett kort ögonblick så stod jag som ett frågetecken vid sybordet och stirrade mig blind på måtten. Men jag märkte också att det lossnar mer och mer och nu är det dags att sätta igång igen. Jag vore en idiot om jag inte ta vara på detta. Men jag ringde Hanna (en av dom fantastiska tjejerna från Malmö) och frågade om råd, och tillsammans löste vi det så tack Hanna. Nu ska jag släppa datorn och fört sätta med mönstret.

För er som är nyfikna på mönsterkonstruktion så rekommenderar jag Här är en länk med information http://www.malmotillskararakademi.se/